Konsten att göra ingenting....

Idag ska jag göra så lite som möjligt. Det har varit trehundra rätt mycket på senare tid och då man är ledig ska man ju vila sägs det. Senaste dagarna har ryggen varit skitkass också och känslan av att ha en kniv i svansen är inte så himla skön vill jag lova. Så tanken är att vila, chilla och rehabilitera samt försöka lära mig njuta av lugn, tystnad och att bara vara jag.

Fast nog sjutton är det sjåigt att göra ingenting för en rastlös själ. Jag måste erkänna att jag just nu är beredd klättra på väggarna och att mina intentioner om lugn lär faila å d grövsta inom kort. Det finns ju mängder att göra och värkisar att äta. Det värsta med att inte göra någonting är att då kommer tankarna och en vilja att lösa livets alla outgrundliga små mysterier såsom meningen med livet och annat lättsamt som ingen normalt funtad människa bör fundera på. Å andra sidan har jag väl aldrig strävat efter att vara normal.

På smärtrehab var en grej jag fick med mig att tänka på just att ta det lugnt och strunta i alla måsten emellanåt samt sänka kraven på mig själv. Just den biten är jag ruskigt kass på. Får smärre nervsammanbrott av att inte fixa och trixa då det behövs. Kraven på mig själv är skyhöga och är allt inte höjden av perfektion får jag panik, ångest och frispel. Även om jag verkligen försöker tänka på det misslyckas jag alltid. Dock inser jag att jag måste bli bättre på det då jag verkligen inte fixar ge järnet konstant och ryggen samt brutna rumpan verkligen behöver lite chill emellanåt. När inte ens spikmattan och vanliga värkisar ger lindring känns det nalta obra.

Jag får väl i alla fall vara nöjd med att gjort ingenting på förmiddagen. Det enda spännande som hänt är att katten vält julgranen två gånger och fler lär det bli då hon verkligen är blond så det räcker, det vill säga inte så smart. Det smittar tydligen. 

Snart dags att hämta min lilla glädjekälla och pussa på henne vilket verkligen är magiskt för själen. Dessutom ska vi mästerkocka något- frågan är dock vad?