Adlig och rätt full....eller bara ful?

Då jag jobbade som bussvärdinna visste jag sällan vad dagen skulle innehålla eller bli. Oftast var det helt normala och intetsägande dagar som inte lämnade några större intryck. Somliga dagar och framförallt somliga människor lämnade mer avtryck än andra.

En rätt lattjo händelse var då en rätt överförfriskad herre i affärsklass blev mer och mer trevlig. Han satt själv längst bak och störde ingen förutom mig så jag lät han hållas trots att det var alkoholförbud på bussen. Just innan det var dags kliva av bad han att få låna en penna, vilket han fick. Jag insåg att han skulle tramsa så vid ändhållplatsen då han skulle av höll jag mig väldigt mycket undan. Mycket riktigt- bussens chaufför kom ombord och skrattade så han höll på bryta ihop. Han gav mig en spypåse där det var ett mycket fint litet brev om hur himla bäst jag var. Han var dessutom greve och skitrik så jag skulle minsann passa på. Trots den eminenta marknadsföringen ansåg jag att jag nog avstod från erbjudandet och ringde aldrig upp.

Till saken hör att karln suttit på Sörbyns anstalt i några månader så antar att han var lätt desperat. Även om man må säga att han hade en lysande smak trots sin desperation.

Bussen till vänster på bilden är en av dem jag jobbade på under denna tid som var totalt crazy emellanåt på både gott och ont.