Jag gillar snö, vinter och kyla dock har jag insett vikten av att ha en bra bil. Ibland saknar jag min gamla fula tysk. De som sett den vet att den var ful som stryk, rosthålig som en schweizerost och jag skämdes alltid lite då jag kom åkande i den. Den var dock fyrhjulsdriven och gick som en bandvagn oavsett hur mycket snö det var. Bilen jag har nu är rätt kass ur den synpunkten, får sladd konstant och kör fast för ingenting. Sjukt irriterande. Det finns inget dåligt väder bara usla bilar. Att den emellanåt vägrade starta och var opålitlig som få då det var kallt har jag förträngt.

En gammal bild på mig och min darling, forna ljuva skönhet till bil. Liten jänta kikar också in på bilden. Jag själv var lite mindre blond än nu.

Har kommit fram till att jag nu deppat färdigt då jag haft en vecka som varit riktigt becksvart. Men nu är det färdigdeppat så dags ta nya tag och ordna upp livet igen. Tror det är bra att deppa ihop, bryta ihop rejält och komma igen. Det sugigaste är dock att ryggen/äset har kexat totalt då jag rört mig för lite på senare tid så värken är maximal, nästan som då det var nybrutet. Men svårt engagera sig i att röra på sig då energinivån är lägre än lägst. Bara att gå till brevlådan är som ett maratonlopp och det är hur sjukt som helst ju. Horribel värk gör ju inte direkt att man sprudlar av extas hela dagarna (för det gör jag ju i vanliga fall...). Snacka om ond cirkel.

Idag såg jag ett program om tjockisar som hade problem i flygplan. Å nu snackar vi rejält överviktiga personer med rejäl inbyggd airbag och de tog lätt upp nästan två platser i ett plan. Snacka om issues med taskigt utrymme, går ej fälla ut borden etcetera. Dessutom fick de ej sitta varsomhelst och det var problem med att få bältena att räcka till. Det kom jag ihåg från värdinnetiden att många hade problem med bälten utan att vara så jättestora då bussbälten är rätt korta. Inte alltid fanns det förlängning i bussarna - det bidde lite drygt. Märkligt nog var det ett ganska inspirerande program med stories om människor som verkligen vänt sitt liv till det bättre i deras egna ögon. Även om det fanns rätt mycket offerattityd också. Det var någon som klagade på flygvärdinnan att de ej blivit erbjuden förlängningsbälte. Lite eget ansvar har man ju de facto som resenär. Men det är dock en vanlig grej bland resande som jag märkte både från busstiden och från flyget, då många förväntar sig att bli serverade allt gärna på silverfat, tänka själv är överhuvudtaget inte aktuellt.

Kvällens middag. Ädelostfylld och baconlindad kyckling. Sallad och ugnsrostade grönsaker. Till det en  mangochutney sås. The snyggo har gjort det iväg. Massa vitlök och chili också såklart.