Snart tre veckor i statens tjänst. Det har varit grymma veckor på ett bra vis. Känns verkligen jättekul, spännade och sjukt kul detta. Vi är ett härligt gäng som kommer att utbilda oss ihop i några månader. Vi har garvat och haft helt galet kul denna vecka. Trivsamt med folk som har sjuk humor och att det är högt i tak. I morse vaknade jag och kom på jobbet helt pigg och med solsken i blick. Dem som känner mig vet att jag inte är  männisch före tolv på dagen så bara det säger att jag är på rätt spår liksom. Lätt störande dock att jag haft nackspärr i två veckor, borde knäcka till den men prioriterat jobbet då jag inte vill missa en sekund av detta magiska.

Just nu är jag stark.

Helgen som var spenderades i chillets tecken. På lördagen bjöds modern och Christer på middag i all enkelhet. Söndagen var det farsdag och egentligen tycker jag att det är kommersiellt trams men oj vad jag saknade pappa. Det är verkligen helt galet att jag än i denna dag är på väg att ringa honom dagligen. Det kändes äckligt fattigt att inte kunna gratta utan endast tända ljus på graven.

Förrätt var smördegshjärta med ädelost, prosciutto, halstrad sparris. Varmrätt var stek av rostbiff med baconsås och potatisgratäng. Efterrätt bidde aftereight pannacotta samt Martinas specialarkladdkaka.

Just nu blir det lite bloggande då jag dels sitter mycket vid dator på dagen och således är rätt less då jag kommer hem. Jag har dessutom så mycket att skriva om att jag får tunghäfta eller skrivhäfta kanske det heter.

Dock har det nyligen varit 14 november, dagen som gud glömde och då alla jävlar i världen drabbar mig. För fyra år sedan vurpade jag och bröt arslet. Något jag verkligen kunde varit utan men det var säkert någon mening med det också. I år tappade jag luren på jobbet överst i en trapp, då den landade var den mot all förmodan de facto hel även om skärmen inte mår så bra. Numer är skärmen svartvit, mörk och väldigt luddig. Då luren är relativt ny och även rätt dyr så ringde jag försäkringsbolaget och insåg det var en bra affär. Så även om allt nu är borta på luren får jag en ny hipswips. Jag skulle ta en prommis på lunchen men mina kollegor avrådde mig å det grövsta och vi kom överens om att nästa 14 november skulle dem se till att jag höll mig hemma. Bra deal tycker jag.

Det är roligt just nu även om vi drabbats av en släng magsjuka men noga, det är en världslig sak för det går ju över.