Ta vad man vill ha!

Just hemkommen från jobbet. Rätt seg, trött, eftertänksam och kanske inte på mitt mest strålande humör. Idag har varit en sån där dag då jag känner mig hur ledsen som helst. Det är påtagligt att begravningen närmar sig med allt det innebär. Det kommer dagligen mail från människor som lämnar sista hälsningar med en gåva till hjärnfonden och varje sånt gör mig rätt så ledsen även om det såklart känns bra att pappsen blir ihågkommen. Det jobbiga är att vissa av dessa vet jag inte ens vilka det är och det känns lite mysko. Jag har försökt förneka mycket och förtränga genom att jobba och fylla dagarna med aktiviteter. Dock sa en klok man igår att det tar tid och förtränger man kommer det tids nog ändå och det bästa kanske är att ta det förr än senare. Jag tror mer och mer det ligger något i det.

Idag har jag också på något vis känt mig sjukt ensam. Normalt tycker jag om att vara ensam då jag alltid har folk omkring mig och full rulle. Idag kändes det som jag var ensammast i världen och inte en människa brydde sig om mig överhuvudtaget. Det kändes som att jag bara ruttnade på att vara den som fixar och ordnar utan jag skulle helst bara vilja ligga i fosterställning och gråta medan någon tog tag i allt jobbigt åt mig. Och just nu är det mycket jag måste lösa på alla möjliga olika plan så det skulle ju vara magiskt om någon annan kunde liksom.

Inget ont som inte har något gott med sig i alla fall. Dylika händelser leder till en hel del uppenbarelser och är det något jag vet så är det att det ska ske förändring för mig framöver. Det finns saker jag velat förändra länge men inte riktigt kommit till skott av olika anledningar. Dock finns det liksom inga som helst skäl att vänta och vela. Man ska ta vad man vill ha och se till att leva sin dröm i den mån det går. Varför gå på sparlåga och låta andra hålla dig tillbaka? Även om det i mångt och mycket är jag själv som håller och har hållit mig tillbaka. Dessutom ska man bara hänga med människor som respekterar, uppmuntrar och är bra för en. Sura egoistiska tråkmånsar bör undvikas i alla lägen, även om det inte är helt lätt alla gånger.

I övrigt en normal dag i en blondins liv. Jag skulle tanka och lyckades inte få ner tankmojängen i tanken. Svor och fick lätt panik i några minuter (jag önskar det var sekunder) innan jag insåg att tanklocket var på. Ingen såg tack och lov. Kände mig rätt låg på jobbet men där är det mest full rulle och massa galenskap så där hinner man sällan hänga läpp- alltid något. Jag och kollegan konstaterade att vi har ett magiskt jobb där vi dels får en jäkla massa träning, sällan har långtråkigt samt innehar den (förvisso tvivelaktiga) löneförmånen att var och varannan(inte riktigt så många kanske) stöter på en.

Nu har jag knaprat spenat och ska inta spikmattan och kolla på lite skräckfilm. Ledig i morgon och hoppas förgylla den dagen med idel trevligheter.