Nu är det jul igen....

Insåg häromdagen att trots nio timmars jobb i full rull pallade jag med en långpromenad och några timmars julpysslande något som definitivt inte varit möjligt på några år. Tänk vad vettigt blodvärde kan göra för orken. Helt sjukt att en ska gå å må satan i herrejösses massa år utan att få vettig hjälp. Synd att man ska få så dåliga värden att det tar nästan ett år att komma tillbaka på normal nivå orkesmässigt. Jaja, bättre sent än aldrig.

Nu har julbordsjobbandet börjat och min plan var egentligen att inte jobba något mer julbord men nu blev det inte så då var sak har sin tid. Blev viktigare att lösa hälsan och komma på banan på det planet och ja banne mig så tror jag att jag är där nu....(peppar, peppar)!!!!

I övrigt har jag senaste veckan drabbats å d grövsta av Ernstbacillen och bakat, pysslat, gjort diverse pepparkakshus och annat trams. Martina tycker jag är skitjobbig och tyckte det var mer lattjo då jag var trött och apatisk (eller åtminstone lugnare) sedan måste väl jag inse att hon är tonåring och tycker det är mer lattjo hänga med polarna. Jag måste härmed skaffa en ny bästis......det är nästa projekt bland annat.

Here we go again....

 Går som trögt med bloggandet men var sak har sin tid. 

Har nu i alla fall för första gången på en sisådär 10 år fått normala värden och en depå på på järn som existerar vilket gjort att Burvall är piggare än på länge. Jag trodde jag var pigg i våras då jag började komma på banan men nu orkar jag till och med jobba, powerwalka å tokstäda sedan. 

För ett år sedan var jag glad om jag orkade gå till brevlådan utan att svimma. I våras var jag glad över att kunna jobba och eventuellt plocka ur diskmaskinen utan att få yrsel och blodsmak i munnen.

Fantastiskt vad bra värden kan göra och magiskt att efter 10 år av usla blodvärden få en vettig läkare som fattade problemet så en fick rätt hjälp på långsikt i stället för som det varit kortsiktigt och helt utan uppföljning. Hade jag fått det från början hade jag nog inte blivit så utarmad både fysiskt och psykiskt som jag nu blivit. Klart det tagit tid komma tillbaka till den jag var för tio år sedan...men nu kör vi. 

Att skriva gillar jag och jag har under de numer fåtaliga sömnlösa nätterna noterat ämnen att blogga om och jag känner att nu bara bubblar det...so beware....nu ska denna blogg komma loss lika mkt som jag kommer göra.....