Ljuva december...

 December är julbordstider och har jobbat som en gnu. Rätt kul men sjåigt. Igår var jag ledig efter fem dagars intensivt kvällsjobbande med julbord, jultallrikar och annat mojs. På fredagen hade vi julbord i Vännäsby för otaliga människor. Sjukt kul- träffade lite kompisar från förr och sedan efter en fullrullekväll då jag och kuliga kollegor hade galet kul. Sedan skulle vi lämna grejer på jobbet å då vi kom fram på jobbet, trötta och rätt utarbetade kom vi fram till att ingen hade nyckel. Jag bröt ihop å skrattade så jag grät och en kollega sa att när jag flippar å asgarvar är det mest skönaste hon vet. Vet inte om jag ska ta det bra eller dåligt. 

men generellt har jag insett att nu då blodvärdena är på bra nivå (något som inte hänt på typ åtta år) så är energin tillbaka på gott och ont. Jag får frispel å tokstädar, jag får frispel av aggen och mina känslor är som en bergochdalbana....så som jag är men jag vill påstå att om det är något jag inte saknat så är det mina humörsvängningar å andra sidan är det väl ett friskhetstecken dem är tillbaka.

Sedan är jag glad att jag numer har bra personer i mitt liv inte massa energitjuvar och inte folk som jag tror att jag mår bra av. Nu hänger jag med eliten inte massa wannabees...

.https://www.youtube.com/watch?v=J5RdjEvvN8A

Silence is golden

 Något som är fascinerande är att folk tydligen tror att då en vill vara ensam så mår man dåligt och vill ha sällis. Knappast tänker jag då jag senaste dagarna haft sisådär 600 personer omkring mig och jag längtar till i morgon då jag får gå å fisa i morgonrock, vara själv å bara vara liksom.

Jag är en social person som behöver ensamtid men om en vill vara ensam är man tydligen deprimerad... inte jag jag blir dock deppad om jag inte får min ensamtid.

Jag känner ibland att tystnad är något jag verkligen älskar å njuter av.

Silence is golden

Nu är det jul igen....

Insåg häromdagen att trots nio timmars jobb i full rull pallade jag med en långpromenad och några timmars julpysslande något som definitivt inte varit möjligt på några år. Tänk vad vettigt blodvärde kan göra för orken. Helt sjukt att en ska gå å må satan i herrejösses massa år utan att få vettig hjälp. Synd att man ska få så dåliga värden att det tar nästan ett år att komma tillbaka på normal nivå orkesmässigt. Jaja, bättre sent än aldrig.

Nu har julbordsjobbandet börjat och min plan var egentligen att inte jobba något mer julbord men nu blev det inte så då var sak har sin tid. Blev viktigare att lösa hälsan och komma på banan på det planet och ja banne mig så tror jag att jag är där nu....(peppar, peppar)!!!!

I övrigt har jag senaste veckan drabbats å d grövsta av Ernstbacillen och bakat, pysslat, gjort diverse pepparkakshus och annat trams. Martina tycker jag är skitjobbig och tyckte det var mer lattjo då jag var trött och apatisk (eller åtminstone lugnare) sedan måste väl jag inse att hon är tonåring och tycker det är mer lattjo hänga med polarna. Jag måste härmed skaffa en ny bästis......det är nästa projekt bland annat.

Here we go again....

 Går som trögt med bloggandet men var sak har sin tid. 

Har nu i alla fall för första gången på en sisådär 10 år fått normala värden och en depå på på järn som existerar vilket gjort att Burvall är piggare än på länge. Jag trodde jag var pigg i våras då jag började komma på banan men nu orkar jag till och med jobba, powerwalka å tokstäda sedan. 

För ett år sedan var jag glad om jag orkade gå till brevlådan utan att svimma. I våras var jag glad över att kunna jobba och eventuellt plocka ur diskmaskinen utan att få yrsel och blodsmak i munnen.

Fantastiskt vad bra värden kan göra och magiskt att efter 10 år av usla blodvärden få en vettig läkare som fattade problemet så en fick rätt hjälp på långsikt i stället för som det varit kortsiktigt och helt utan uppföljning. Hade jag fått det från början hade jag nog inte blivit så utarmad både fysiskt och psykiskt som jag nu blivit. Klart det tagit tid komma tillbaka till den jag var för tio år sedan...men nu kör vi. 

Att skriva gillar jag och jag har under de numer fåtaliga sömnlösa nätterna noterat ämnen att blogga om och jag känner att nu bara bubblar det...so beware....nu ska denna blogg komma loss lika mkt som jag kommer göra.....

Polis, polis potatisgris.

 Efter dagens jobb drog jag och minime på äventyr i metropolen. Kom händelsevis till en poliskontroll då en ytterst barsk polis stoppade mig. Av någon outgrundlig anledning får jag panik i kubik då jag blir stoppad av polisen trots jag vet att jag är nykter även om jag ofta har fobier för att jag kan ha kört för fort. Nu hade jag dock lite ågren över att jag inte innehar något fysiskt körkort för stunden. Det löste sig dock bra med lite kontrollfrågor. Då han frågade om bilen var min sa jag att jag stulit den (tyckte själv jag var rätt kul) -polisen var dock inte lika imponerad antar att det beror på att han var totalt humorbefriad.

Den polisen var riktigt läskig faktiskt han hade dock en kvinnlig kollega som var mycket trevligare. De hade nog jobbat hårt för att få till "bad cop, good cop".

Fick då även blåsa och då de sa att det var negativt fick jag panik och tänkte att nu ljuger du göbbe. Men kom fram till att jag hade otur då jag tänkte och att negativt i detta sammanhang är lika positivt som många provsvar. Kom ihåg då jag jobbade på Girren och slutade jobba sent (mitt i natten) så blev jag stoppad jämt, kände mig nästan lite trakasserad ett tag. Men det klart att kolla nykterhet helgkvällar mitt i natten kunde nog vara ganske givande och att jag då körde bilen som gud glömt gjorde inte saken bättre misstänker jag.

Ja vad säger man...ännu en dag i mitt spännande liv.

Tja, tja bloggen....=)

 Må säga att det varit sinnessjukt lite bloggande vilket är aningens störande då jag tycker det är vanvettigt trevligt att blogga. Av någon anledning är det som att tiden och energin på något vis inte räckt till men då man ska göra saker man mår bra av så är det kanske dags att omprioritera. Dessutom är ju dotra självgående numera och tycker att det är höjden av leda och tristess att hänga med morsan vilket ju även det gör att det är dags att fundera på vad jag vill, något som känns ungefär lika genomförbart som att plocka ner månen men trägen vinner.

Men nu kör vi- dags att leverera betraktelser av rang hädanefter....så spänn fast er, blondy is back.

Lagom är sällan bäst....

 Ja vad händer i världen och livet nuförtiden? 

Förutom Corona har den stora snackisen varit vem som blir nya Ica Stig. Snacka om smart reklamkampanj då man byggt om värsta hypen kring detta och därmed fått grymt mycket gratis reklam i sociala medier samt press. Det stora avslöjandet kom i söndags och det visade sig att det förutom en ny Stig även bidde en Stina. Två rätt stora skådisar som säkerligen inte nappat på den rollen om världen sett ut som den skulle. Men skådespelare/artister är även dem rätt drabbade av Corona och lönebortfall på grund av det misstänker jag.

En större bensinkedja har anammat Icas marknadsföringskoncept och ska strax inleda en "serie" med en stationschef (motsvarande då Ica Stig) samt två anställda i rollerna. De gör som Ica och har en story och visar varor under tiden med priset bredvid. Känns rätt fantasilöst och upprepande. Ica har ju kört detta i herrejösses massa år och enligt min åsikt har det urholkats med åren men karaktärerna där har ändå blivit sådana man känner igen. Första reklamen jag minns var då de satt runt en lägereld och sjöng Carrie med Europe. Att då en bensinkedja anammar detta känns galet dumt - men å andra sidan kanske det är dumt att uppfinna hjulet två gånger...

Ica, Grillfest, Carrie

Nästa stora snackis är den rigorösa snömängd som kommit senaste tiden och jag kan säga att jag älskar snö men lagom är bäst. Den stora fördelen är att det blivit mycket snöbus på sista tiden och det är inte bara roligt utan bränner lite fläsk oxå. Har ju slagit vad med dotra om att få magrutor innan sommaren. För vilken gång i ordningen jag gjort detta är oklart men trägen vinner. I år ska jag lyckas. Sedan jag började jobba har jag tränat rätt mkt och prommat än mer. I vanlig ordning har jag gått all in å nu börjar brutna äset bråka så inser jag måste chilla lite. Lagom är bäst....lagom vad är egentligen det? Hur gör man? Hatar min noll eller hundra modell men det verkar vara omöjligt komma ifrån den.

Livets små glädjeämnen

 I lördags började jag jobba igen det var som himla trevligt att få träffa lite folk och inte bara vara hemma och se dum ut. Men framförallt är det skönt att faktiskt må bra igen. Har rasat en gång i värde men fick refilla så det ser bra ut nu igen. Sjukt nice då kreativitet, galenskap och livslusten så sakteliga börjar återvända även om jag försöker påminna mig själv om att ta det lugnt och vara/göra lagom. Blev lite varm i själen då en av stammisarna sa att det var kul jag var tillbaka. 

Dagens ångest bestod i att jag skulle öppna ett mjölkpaket. Någon måste ha limmat igen korken då det var helt omöjligt öppna det. Kände mig svagare än en hamster. Dotra sa att hon skulle visa var skåpet skulle stå men även hon gick bet. Vi kände oss rätt värdelösa (med all rätt). Kände att jag vägrar ju be om hjälp, snacka om höjden av förnedring. Men trägen vinner och troligen behövde mina latenta muskler bara värmas upp lite för till slut lossnade korken och mitt segervrål hördes vida omkring. Dotra höll på skratt ihjäl sig och konstaterar att hon aldrig någonsin igen kommer få se en människa bli så glad över att öppna ett mjölkpaket. Life is good!=) Känner mig verkligen stark som få.

Har börjat träna så smått och jag och jäntan har ju det sedvanliga vadet om att jag ska ha magrutor i juni. Tänkte lyckas den här gången. Har även bestämt mig att då jag uppnått delmål ett i min livsplan ska jag tatuera mig. Har länge velat tatuera in dotras namn så nu ska det bli ev. En före detta kollega ska rita upp den åt mig för har även tänkt ha med en grej för att hedra fadern. Även om han inte direkt var för tatueringar och då jag gjorde min första dolde jag den noga länge men till slut såg han den såklart och tyckte att den var rätt fin ändå.

Dagens middag bestod av världens godaste lasagne. Jag har nog inte ätit lasagne på fyra år då det var då jag fick laktosdiagnosen. Har alltid varit för lat för att göra egen men idag slog jag till och den var helt magisk.

 Häromveckan hade jag mitt bästa blodvärde på fem år. Även om det fortfarande är aningens lågt så känns det ju bra. Kommer dock få springa på vårdcentralen och kolla det minst en gång i månaden för att inte dippa så lågt som jag varit i höst. Tar så lång tid komma tillbaka och det har verkligen tagit på kroppen att inte ha något blod. Får vara glad att jag inte råkat ut för en olycka och behövt blodtransfusion får då hade jag nog kackat av. Sedan är ju bieffekter som att det tar på hjärtat, depression, total utmattning och annat mindre lattjo men överkomligt.Har nog inte förrän nu fattat hur negativ inverkan det har på en och med tanke på att jag levt med detta i fem år är jag rätt utarmad. Men nu finns en plan i väntan på en långsiktig lösning att hålla eländet i schack och det känns ju bra. Vill inte dippa så lågt som i höst någonsin igen för snacka om att hamnat på botten av rang. Men fördelen med det är att det finns bara en väg att gå då- och det är upp.

Blir mkt refill och kontroller nu...men så får d bli....

Då är dock frågan hur en ska börja ta sig uppåt igen. En sak är ju att göra roliga saker. Vilket inte är helt lätt i dessa tider då allt är stängt eller åtföljt av massa restriktioner.Så det är bara att inse att det är ett tecken från ovan att det är dags att vidga vyerna och göra nya saker. Det är kanske nu det är dags prova på fallskärmshoppning, bungeejump och annat spännande. Fast då jag är flygrädd går det dock bort. I helgen ska jag dock åka längdskidor, det är kul. Sedan får jag hitta på något annat till nästa vecka....nu gäller det att tänka utanför lådan i alla fall, prova nya saker å söka utmaningar. 

Jag hade en plan och den gick tyvärr om intet då covid kom å ställde till det men så nu har jag ett mål och hur jag ska komma dit får revideras från dag till dag men första delmålet är att ha blodvärde över hundra fram till mars samt loosa tio kilo till dess. Då ska jag belöna mig med en tatuering av dotras namn samt infiltrera pappas luffarprickar i den. Bara jag får ordning på ork, blod så kommer allt annat som tåget- lite sent men trägen vinner. Sedan är nästa mål inom räckhåll men tänkte som omväxling ge mig tid och ha tålamod och vara lagom. Haft dåligt blodvärde i fem år å kropp och själ har brutits ned under lång tid så självklart tar det tid bygga upp allt igen men inom ett år ska mitt liv se helt annorlunda ut. På vilket sätt är oklart men en pigg å livsglad Burvallska kan begå stordåd - det vet jag även om det är länge sedan.....

Fimbulvintern över????

 I går var det årets första dag och den var lite seg då jag var vaken till 05 - intet  nytt under solen i och för sig. Dessutom valde Ivanhoe fel brutta igen och det mörka våpet valde fel karl. Även på den tiden var folk dum i huvet....

enda riktiga mannen i Ivanhoe...

Att idag tvinga sig upp redan klockn 09 var något av höjden av horror. Idag fick vi i alla fall se solen. Hela december har varit höljd i mörker och det har känts som en kombination av fimbulvinter och dödsriket hell och väntan på Ragnarök har varit gravt närvarande.

Många jag talat med har undrat över nyårslöften. Jag har  egentligen bara ett och det är att få ordning på blodvärdet för får jag koll på det behövs inget annat. Eftersom det ena ger det andra. Dock känns det lite svårt att få till det då alla onödiga operationer ställs in. Även om denna är essentiell och på sätt och vis livsavgörande för mig så är är den inte hög prioriterad. Då jag även måste åka till Skellefteå  för att göra den är dem tydligen lite extra petiga. Så nu är planen att kräva regelbunden koll av värdet och regelbundna refiller, inte sporadiska som det varit och framförallt inte då det redan dippat så mycket att det är försent liksom. Kommer bli tokbra- hoppas jag för ruttnar bort om jag inte blir piggo deluxe snart...

I övrigt har denna dag varit bra. Varit och firat jul med mamma (har inte blivit av förrän nu på grund av vädret eftersom vi måste vara ute). Solen tittade som sagt fram och vi satt ute, grillade parisare och löste världsproblemen.