Häst är bäst....

Att dotra har dyslexi har inneburit en helt ny värld för mig. Jag har själv läst som en galning, lärde mig läsa tidigt å jag var många gånger bättre än brodern på just läsa. Återkommer till det. Men jag läste å läste å läste.  När jag gick i trean var jag på det som normalt var sexans böcker. Jag har läst å läst ä läst.Att läsa för att sova var omöjligt för mig då jag blev besatt å läste tills boken var slut eller klockan ringde (om det var en bra bok vill säga,men jag läste bara bra böcker).

Jag hade sjåigt i skolan för att jag var blyg, hästtjej å därmed sjukt töntig...men någonstans där fick jag pga hästarna ett bra ego...jag menar att vara femton år å ansvara för foder för 100 hästar å skötsel av 30 ridskolehästar är det nog inte många som klarar. Att ta ut 600 kilo Haifas i hagen då han ville dra var ingen lek för en femtonåring. Men jag gjorde det å jag gjorde det bra, även om jag inte tyckte det då.

Men noga....jag hade inga issues i skolan förutom att jag var blyg som en viol, det har jag dock tagit igen. Många funderilurar varför jag hänger m jäntan i stallet jämt å för mig är svaret klockrent...jag vet hur gott hästar gör en, jag vet vilket självförtroende man får av att ta hand om en häst, jag vet hur mkt kärlek djur kan ge. Så ja jag spenderar gärna 1500 procent i stallet med min tjej då jag ser hur bra hon mår. Att jag själv älskar häst å saknar att rida gör ju inte saken sämre. Jag är glad att lärt känna många nya vänner i stallet å som sagt...häst är bäst....

Jag å Plutt....en härlig ridtur på magiska hästar...

Jag å min vän Monica skruttar loss på mor å dotter, min egen dotter i pappas famn bakom....

I somras...en härlig ridtur barbacka på fina nordisen Prakt...short å barbacka var gött mos i hettan....

Allhelgonas dag....

En bild på pappa å sitt älskade barnbarn Martina....

Förra helgen var det allahelgonas dag. Den dagen man i Sverige tänder ljus på gravar och minns sina hädangångna anhöriga. Det är på lördagen detta sker och på lördagen åkte vi mot Backens kyrkogård för att tända ljus hos pappa. Då vi kom dit var det som värsta katastrofen, det stod bilar överallt och var totalt kaos att hitta parkering. Detta kändes lite mysko då  det dem två år jag tänt ljus på pappas grav denna dag inte direkt varit något rush. Det har varit folk i farten men inte som nu.

Kyrkan var öppen och folk strosade runt överallt. Efter förrättat värv, det vill säga att vintrat på pappas grav och tänt ljus gick vi in i kyrkan. Backens kyrka är en rent magiskt vacker kyrka och även om den är återuppbyggd så är det kring den som staden Umeå en gång formades och grunden är byggd kring tidigt 1500-tal. Historiens vingslag är starka och vissa gravar från den tiden är ännu kvar.

Då vi (jag) skulle välja gravplats åt pappa var valet enkelt. Pappa hade enligt min faster uttryckt önskemål om att ligga begravd i Vilhelmina där farmor och farfar ligger och där pappa kommmer ifrån. Detta var något jag och bror aldrig hört och då bror är i Umeå någon gång per år och jag bor i grannkommun var valet lätt. Backen kändes också naturligt då det är på väg till Vännäs. Ska väl erkänna att jag ofta har dåligt samvete att jag inte besöker graven så ofta men jag tänder i alla fall varje kväll det ljus jag fick då vi inledde samtalen om begravningen.

Hur som haver så var det en rätt magisk kväll på en kyrkogård och i kyrkan....det är så stämningsfullt med alla ljus och jag tände ett ljus i kyrkan också....

Älskar dig alltid finaste pappa....