Har du amputerat en arm?

Många har undrat vad jag sysslar med och av olika anledningar har jag beslutat mig för att anlita en online PT. Får eminenta träningsprogram, kostprogram samt tips och trix. Responsen från omgivningen har varit rätt blandad - dem flesta negativa. Men bara för att dem är för lata att göra något åt sin jävla bittra attityd behöver de inte klanka ner på mig liksom. Jag känner i alla fall att detta är sjukt bra och önskar jag gjort det tidigare. Tanken är att jobba för en förändring inget quickfix då du äter morötter och går ner 18 kilo på två dagar. 

Inne på andra veckan och har sedan förra invägningen droppat nästan 4 kilo. Helt sjukt. Jag var rätt nöjd även om jag inte alls ätit som jag borde. Träningen har jag gjort enligt plan om inte bättre. Jag har atit alldeles för lite protein och generellt för lite. Så då PT:n såg resultatet så undrade han lite försynt om jag Amputerat en arm. Hm liksom....kändes väl så där. Men jag hade ju själv konstaterat att jag nog ätit för lite med tanke på minskningen. Men jaja....bara ta nya tag och göra om göra rätt.

Grymt gott käk får man i alla fall....

  

Blondinrenovering in progress....part 1

 Senaste året har jag äntligen fått ordning på mina blodvärden som ju varit rätt katastrofala senaste sisådär tio åren. I höstas då d var kris på riktigt och det var farligt lågt - något som ledde till akut resa till NUS och lite blodtransfusion och järnpåfyllnad samt lite mediciner och jox så blev det faktiskt bra på riktigt. Dock ledde medicinerna till lätt viktökning en sjukt irriterande biverkning men bara gilla läget.

Nästa stora issue som gäckat mig i otaliga år är sömnproblem av rang. För att motverka dessa deltog jag i ett program som hette Learning to sleep. Ett appbaserat KBT-program som pågick i sju veckor. Och ja det har faktiskt fungerat men då jag varit sjuk i veckan har alla goda vanor jag hade gått rakt i stöpet så bara göra om och göra rätt då jag piggat på mig.

Så då är det nästa projekt och det är nytt jobb och det jobbar jag på lite paralellt så där....

Men främst är det nu dags att bryta vanan att vara mig själv och uppdatera till en bättre version. D projektet inleddes i tisdags men har mest kört förberedelser och tänker kötta igång på allvar på måndag. Men hur ska detta gå till undrar ni? 

Ja det kommer krävas blod, svett och tårar samt en vilja av sten bland annat....

 Okej....inte bloggat på länge på grund av otaliga anledningar...livet har kommit emellan liksom.

Men nu ska jag påbörja något helt galet men otroligt spännande så ni kommer nu få följa den resan här....

Stay tuned....

Ljuva december...

 December är julbordstider och har jobbat som en gnu. Rätt kul men sjåigt. Igår var jag ledig efter fem dagars intensivt kvällsjobbande med julbord, jultallrikar och annat mojs. På fredagen hade vi julbord i Vännäsby för otaliga människor. Sjukt kul- träffade lite kompisar från förr och sedan efter en fullrullekväll då jag och kuliga kollegor hade galet kul. Sedan skulle vi lämna grejer på jobbet å då vi kom fram på jobbet, trötta och rätt utarbetade kom vi fram till att ingen hade nyckel. Jag bröt ihop å skrattade så jag grät och en kollega sa att när jag flippar å asgarvar är det mest skönaste hon vet. Vet inte om jag ska ta det bra eller dåligt. 

men generellt har jag insett att nu då blodvärdena är på bra nivå (något som inte hänt på typ åtta år) så är energin tillbaka på gott och ont. Jag får frispel å tokstädar, jag får frispel av aggen och mina känslor är som en bergochdalbana....så som jag är men jag vill påstå att om det är något jag inte saknat så är det mina humörsvängningar å andra sidan är det väl ett friskhetstecken dem är tillbaka.

Sedan är jag glad att jag numer har bra personer i mitt liv inte massa energitjuvar och inte folk som jag tror att jag mår bra av. Nu hänger jag med eliten inte massa wannabees...

.https://www.youtube.com/watch?v=J5RdjEvvN8A

Silence is golden

 Något som är fascinerande är att folk tydligen tror att då en vill vara ensam så mår man dåligt och vill ha sällis. Knappast tänker jag då jag senaste dagarna haft sisådär 600 personer omkring mig och jag längtar till i morgon då jag får gå å fisa i morgonrock, vara själv å bara vara liksom.

Jag är en social person som behöver ensamtid men om en vill vara ensam är man tydligen deprimerad... inte jag jag blir dock deppad om jag inte får min ensamtid.

Jag känner ibland att tystnad är något jag verkligen älskar å njuter av.

Silence is golden

Nu är det jul igen....

Insåg häromdagen att trots nio timmars jobb i full rull pallade jag med en långpromenad och några timmars julpysslande något som definitivt inte varit möjligt på några år. Tänk vad vettigt blodvärde kan göra för orken. Helt sjukt att en ska gå å må satan i herrejösses massa år utan att få vettig hjälp. Synd att man ska få så dåliga värden att det tar nästan ett år att komma tillbaka på normal nivå orkesmässigt. Jaja, bättre sent än aldrig.

Nu har julbordsjobbandet börjat och min plan var egentligen att inte jobba något mer julbord men nu blev det inte så då var sak har sin tid. Blev viktigare att lösa hälsan och komma på banan på det planet och ja banne mig så tror jag att jag är där nu....(peppar, peppar)!!!!

I övrigt har jag senaste veckan drabbats å d grövsta av Ernstbacillen och bakat, pysslat, gjort diverse pepparkakshus och annat trams. Martina tycker jag är skitjobbig och tyckte det var mer lattjo då jag var trött och apatisk (eller åtminstone lugnare) sedan måste väl jag inse att hon är tonåring och tycker det är mer lattjo hänga med polarna. Jag måste härmed skaffa en ny bästis......det är nästa projekt bland annat.

Here we go again....

 Går som trögt med bloggandet men var sak har sin tid. 

Har nu i alla fall för första gången på en sisådär 10 år fått normala värden och en depå på på järn som existerar vilket gjort att Burvall är piggare än på länge. Jag trodde jag var pigg i våras då jag började komma på banan men nu orkar jag till och med jobba, powerwalka å tokstäda sedan. 

För ett år sedan var jag glad om jag orkade gå till brevlådan utan att svimma. I våras var jag glad över att kunna jobba och eventuellt plocka ur diskmaskinen utan att få yrsel och blodsmak i munnen.

Fantastiskt vad bra värden kan göra och magiskt att efter 10 år av usla blodvärden få en vettig läkare som fattade problemet så en fick rätt hjälp på långsikt i stället för som det varit kortsiktigt och helt utan uppföljning. Hade jag fått det från början hade jag nog inte blivit så utarmad både fysiskt och psykiskt som jag nu blivit. Klart det tagit tid komma tillbaka till den jag var för tio år sedan...men nu kör vi. 

Att skriva gillar jag och jag har under de numer fåtaliga sömnlösa nätterna noterat ämnen att blogga om och jag känner att nu bara bubblar det...so beware....nu ska denna blogg komma loss lika mkt som jag kommer göra.....